En uppdatering....

har skett i Wildes hjärna....kanske låter konstigt...men det blev så tydligt i fredags. När jag kopplar loss Wilde vill jag att han sitter och sedan ber om lov att få springa iväg. Han brukar klara det...men ibland har han glömt sig och rusat iväg. I fredags höll han på att glömma sig...men i samma ögonblick som rumpan lättade från marken...så såg jag hur han hejdade sig och satte sig ner igen och sökte min blick med sin! Om man inte har hund...så kanske man inte ser något särskilt stort i detta...men jag blev överlycklig...han kunde plötsligt bromsa sig själv och komma ihåg att han skulle vänta på ett varsågod!! Detta "nya" medvetande märks även i fler vardagssituationer...fast ibland märks det inte alls;)...som när han ser grannens "tjejer" i trädgården eller om ett löv plötsligt virvlar iväg...då finns inte någon självbehärskning alls...
I lördags var vi så lyckligt lottade att Carola som har två fina och duktiga tjejer från Flatterhaft...o som är duktig på jaktträningen...erbjöd sig att hjälpa mig och Wilde. Tack igen!! Vi hade redan på söndagen glädje av det vi fick till oss och det var riktigt kul att träna apporteringen...särskilt när jag vet vad jag skall tänka på och hur vi skall utföra detta. Carola tog hänsyn till både den utvecklingsnivån som Wilde befinner sig på samt hans personlighet/mognad och tränar på ett mjukt sätt. Nu känns det som vi är på väg någonstans.....förut prövade vi oss mest fram utefter vad som finns att läsa sig till....o det blir inte samma sak.
Nu längtar jag till nästa träningstillfälle när jag och Wilde kan ta en egen runda i skogen. På helgerna går jag separata rundor med killarna...så att de får träna var för sig.
I söndags fick Cosby ett träningspass i ridhuset....han var jätte taggad och sugen på att träna...o ville helst inte ha någon paus under den timmen vi hade att förfoga över...så vi fick tränat på de flesta moment i trean....dock inte vittringsapportering som jag prövar olika träningsmetoder på...det har inte riktigt lossat ännu.