Wilde bar sig åt som en stolle...skällde o skällde o skällde....o jag visste inte först hur jag skulle hantera det. Annelis beskrivning var nog bäst....han var som ett barn som ville ha all uppmärksamhet..hallo här är jag!!...jag kan!!jag vill nu!!nu!!nu!! hallå!!hallå!! hallå!! Sitta tyst och lyssna på "fröken" passade inte Wilde alls....det kändes jätte jobbigt...o "fröken" såg ett tag ut att vilja göra korv av honom...eftermiddagen på första dagen blev dock lugnare...o han kunde faktiskt vara med på de övningar som gjordes....o han höll sig hyfsat lugn...
På söndagen var han lika tråkig som på lördag förmiddag...men nu klarade han inte ens de enklaste övningarna....o var rent ut sagt skitjobbig. Kände bara hur ledsen jag blev...o avbröt träningen.
Satt en stund i Annelis kök o funderade över våra "synder"....mattes bebies har blivit stor....vet inte riktigt hur detta har gått till;)...men tydligare ramar för vad som är ok eller inte behövs.
Så nu har vi börjat om i vardagen. Passivitetsträning på promenaderna....Han skall sitta/ligga lugnt...behöver inte kräla runt....tugga, bita...slita och dra i underlaget. Om han inte sitter/ligger....lägger jag lugnt tillbaka om och om igen...tills han förstår.
Hälsa med alla tassarna i backen...sitta lugnt och vänta på sin tur i vardagens olika situationer....inte hänga vid skärbrädan....med nosen på kanten och drägla vid mackorna som tillverkas...o för att vara övertydlig...matte tar initiativ till gos och mys och andra aktiviteter....Wilde får helt enkelt lära sig att vänta!!
Wildes min är oslagbar....förbryllad och nästan lite "stött" ser han ut...men han finner sig. Jag tror att han snart fattar att det inte räcker med att bara vara en "charmig kille"....
Rom byggdes inte på en dag....men Wilde verkar ändå ganska snabbt fatta att jag menar allvar med vad jag säger...vi jobbar vidare. Jag är tacksam för att jag fick syn på ett problem som jag inte var medveten om att vi hade. Det är bara att bryta ihop och komma igen..!
På söndagen var han lika tråkig som på lördag förmiddag...men nu klarade han inte ens de enklaste övningarna....o var rent ut sagt skitjobbig. Kände bara hur ledsen jag blev...o avbröt träningen.
Satt en stund i Annelis kök o funderade över våra "synder"....mattes bebies har blivit stor....vet inte riktigt hur detta har gått till;)...men tydligare ramar för vad som är ok eller inte behövs.
Så nu har vi börjat om i vardagen. Passivitetsträning på promenaderna....Han skall sitta/ligga lugnt...behöver inte kräla runt....tugga, bita...slita och dra i underlaget. Om han inte sitter/ligger....lägger jag lugnt tillbaka om och om igen...tills han förstår.
Hälsa med alla tassarna i backen...sitta lugnt och vänta på sin tur i vardagens olika situationer....inte hänga vid skärbrädan....med nosen på kanten och drägla vid mackorna som tillverkas...o för att vara övertydlig...matte tar initiativ till gos och mys och andra aktiviteter....Wilde får helt enkelt lära sig att vänta!!
Wildes min är oslagbar....förbryllad och nästan lite "stött" ser han ut...men han finner sig. Jag tror att han snart fattar att det inte räcker med att bara vara en "charmig kille"....
Rom byggdes inte på en dag....men Wilde verkar ändå ganska snabbt fatta att jag menar allvar med vad jag säger...vi jobbar vidare. Jag är tacksam för att jag fick syn på ett problem som jag inte var medveten om att vi hade. Det är bara att bryta ihop och komma igen..!
3 kommentarer:
Ha.
En till som har det som jag!!
Ska vi börja träna tillsammans?
Vi har åtminstone förstålse för varandra.
/H
Låter som om ni haft ett givande internat, men insikter om hur du kan komma dit du vill. All förändring är möjlig, bara du själv tror på det och är konsekvent. Jag tror du kommer lyckas jättebra, Vilde kommer att bli en duktig hund! Kramar
Alla börjar någonstans. Vi har också varit nybörjare och gjort en massa dumma nybörjarfel. Ni har ju massor av veckor på er att träna nu, och så få lite avstämning och fler tips på nästa internat. Ska bli spännande att se er då. Jag ska ju gå det med min Frozza. Kramar
Skicka en kommentar