Surt sa räven....

Tja....jaktinternatet blev väl inte riktigt vad jag tänkt mig för egen del. Allt var kanon...teori, träning, god mat och fika och trevliga träningskamrater med duktiga hundar...men...

Wilde bar sig åt som en stolle...skällde o skällde o skällde....o jag visste inte först hur jag skulle hantera det. Annelis beskrivning var nog bäst....han var som ett barn som ville ha all uppmärksamhet..hallo här är jag!!...jag kan!!jag vill nu!!nu!!nu!! hallå!!hallå!! hallå!! Sitta tyst och lyssna på "fröken" passade inte Wilde alls....det kändes jätte jobbigt...o "fröken" såg ett tag ut att vilja göra korv av honom...eftermiddagen på första dagen blev dock lugnare...o han kunde faktiskt vara med på de övningar som gjordes....o han höll sig hyfsat lugn...
På söndagen var han lika tråkig som på lördag förmiddag...men nu klarade han inte ens de enklaste övningarna....o var rent ut sagt skitjobbig. Kände bara hur ledsen jag blev...o avbröt träningen.
Satt en stund i Annelis kök o funderade över våra "synder"....mattes bebies har blivit stor....vet inte riktigt hur detta har gått till;)...men tydligare ramar för vad som är ok eller inte behövs.
Så nu har vi börjat om i vardagen. Passivitetsträning på promenaderna....Han skall sitta/ligga lugnt...behöver inte kräla runt....tugga, bita...slita och dra i underlaget. Om han inte sitter/ligger....lägger jag lugnt tillbaka om och om igen...tills han förstår.
Hälsa med alla tassarna i backen...sitta lugnt och vänta på sin tur i vardagens olika situationer....inte hänga vid skärbrädan....med nosen på kanten och drägla vid mackorna som tillverkas...o för att vara övertydlig...matte tar initiativ till gos och mys och andra aktiviteter....Wilde får helt enkelt lära sig att vänta!!
Wildes min är oslagbar....förbryllad och nästan lite "stött" ser han ut...men han finner sig. Jag tror att han snart fattar att det inte räcker med att bara vara en "charmig kille"....
Rom byggdes inte på en dag....men Wilde verkar ändå ganska snabbt fatta att jag menar allvar med vad jag säger...vi jobbar vidare. Jag är tacksam för att jag fick syn på ett problem som jag inte var medveten om att vi hade. Det är bara att bryta ihop och komma igen..!

Wilde e bättre...

eller rent av helt bra. Vågar dock inte ropa hej....idag är sista dagen med Rimadyl som han medicinerat med i tio dagar. Wilde har haft två veckor med korta koppelpromenader....o han och jag är verkligen jätte trötta och utråkade på detta. Ibland är han som en rodeohäst i kopplet....o jag kan se på folk som ser oss i de lägena att de scannar igenom alla "käcka" hundprogram som de sett på tvn...tills de kommer på "felet" - bristande ledarskap...!! Nåväl...jag får bjuda på det...förstår att det kliar under tassarna...o att längtan att få sträcka ut i full fart är stor!!
Jag kommer att lägga några spår åt Wilde i helgen...det tror jag inte kan vara några problem...gräver man stora hål i trädgården...borde ett kortare spår vara mer skonsamt.
Lite hjärngympa har vi förstås kört...och vi har tränat på lite olika lugnare saker....som ingångar...hålla fast osv...
Nästa helg är det jaktinternat på kennel Flatterhaft...o det ser jag framemot jätte mycket....synd att vi inte hunnit träna så som tänkt innan...då vi fick så många fina tips av Carola...men huvudsaken är att han blir helt återställd och kan vara med. Får se i veckan om han kan få börja springa lös lite...jag kommer vara noga med att han värmt upp med en promenad innan.
Idag skall jag ägna en stund åt att leta efter klicker och visselpipa....jag fattar inte var alla saker tar vägen...visserligen flyttar man mellan olika fickor och jackor och väskor...men sen då...jag har ju inte bara en klicker....tycks vara samma fenomen som när barnen var små och man letade efter alla "hundra" nappar som de hade...men som aldrig fanns när de behövdes.
I går fick Wildes mamma nya småttingar. Tio stycken blev det!! Åtta killar och två tjejer...så Wildes syskonskara blir större och större...spännande att följa deras utveckling!!

Koppelpromenader...

när man heter Wilde...e inte kul...inte för Wildes matte heller..:( Deppigt värre...Wilde killen har blivit halt. Halt efter vila...upptäckte vi sent i lördags kväll...han linkade fram och var halt på sitt höger framben. Har inte märkt något tidigare...kanske har han sett lite tyngre ut i kroppen när han sprungit de senaste dagarna...men det är också allt.
Så tid hos veterinären fick vi i tisdags på Blå Stjärnan. Han reagerade inte vid böjproverna...veterinären fick inte fram någon hälta. Enligt de röntgenbilder som togs...så ser det ut att vara en benhinneinflammation i det långa rörbenet höger fram. Han gnällde när veterinären klämde där...men inte på det andra benet. Veterinären sa att det inte berodde på att han rört sig för mycket eller så...utan det var snabb tillväxt det hängde på...o visst har killen vuxit snabbt. Från en liten plutt...mindre än Cosby....till en rejäl kille på 35 kilo och det på 8 månader. Men det känns tråkigt....o jag är förstås orolig...vill ju att det skall bli bra igen så att det inte blir en långrandig historia. Koppelpromenader 2-3 veckor och så får han inflammationshämmande Rimadyl. Så håll nu tummarna för att det skall räcka med detta!!!
Idag har jag bara sett att han haltar på morgonen...under dagen har jag inte märkt något...mer än att jag tycker att han kanske rör sig lite stelt fram.
Aktiveringstips....som kan utföras i stillhet...men ändå är delar av jaktmoment eller något annat som för träningen framåt tas tacksamt emot!! Det är inte lätt att hålla en "racer" i stillhet....han har redan grävt stora groppar i trädgården...kan väl inte vara bra för frambenet....han har smulat sönder de stackars sista krukväxterna som fanns i köket....sliter det mesta han kommer över i små bitar....behöver inte längre fundera över om jag skall spara grattiskort eller andra vykort...Wilde tycker inte att sådant behöver sparas för framtiden...har också käkat upp en sockerkaka....och slickat i smörpaketet...han "pysslar" alltid med nåt...
Är det någon som behöver en grävskopa...en kompostkvarn....eller har något rivningsprojekt på gång...så går det bra att anlita Wilde!! Utanför vår ytterdörr finns dessutom en perfekt fälla...om någon inbrottstjuv skulle irra in på vår nedsläckta gård(lampan trasig) så tror jag att det belönas med en snygg underbensfraktur.....
På bilden överst en liten..liten Wilde som somnat i matskålen....nuförtiden somnar han inte i matskålen...men han ligger gärna till bords och äter:)

Apporteringsträning

Idag promenerade jag och Wilde iväg klockan åtta för att träna lite. Wilde väckte mig redan klockan sju, men eftersom det är mer regel än undantag att jag somnar tidigt på fredagar i soffan framför tv:n och sover några timmar innan jag släpar mig i säng... så var jag inte särskilt trött. Cosby som är morgontrött såg ut och tycka att det var rätt okej att vi vandrade iväg utan honom....så han kunde snarka vidare under duntäcket en stund till.
Efter Carolas insats med bra träningstips och upplägg...så har denna träning blivit riktigt kul! Vi har ett jätte fint ställe att träna på...med stora ängar och rejäla "öar" med träd och ett ställe där det växer någon sorts vintergrönt gräs i olika små dungar tätt intill varandra....perfekt för sökövningar. Några nedfallna träd finns också att träna linjetag över. Så idag fick vi till både bra linjetag över slät mark samt över nedfallet träd och prövade att skicka iväg några tennisbollar i det höga gräset.
Det märks att Wilde tycker det är kul...belöningarna bestod idag av korv och snörbollar. Han älskar att springa iväg med snörbollen...slängandes än hit och dit....men efter en stunds lekande byter han den gärna mot lite korv.
Något som också är kul är att jag fått resultat på belönandet av kontakt vid min sida. Wilde söker ofta upp mig och sätter sig på min vänstra sida! Ibland är ingången riktigt bra...ibland sitter han lite snett...det viktigaste just nu tycker jag är att han faktiskt utför detta beteende frivilligt....själva ingången kan vi träna separat på.
Vad det gäller träning på linjetag...så busar han först till det lite vid första skicket...genom att springa runt lite med dummien...men när jag inte bryr mig...så kommer han snart in för att byta mot ngt gott. Vi har visserligen inte tränat så länge...men det märks redan att det beteendet minskar...o att han hellre vill få sin belöning!
Idag prövades stadgan i "sitt kvar" när jag gick iväg för att lägga ut dummien...plötsligt så flaxade det upp en fågel alldeles nära Wilde...o jag såg hur rumpan lättade från marken...när jag ropade stanna/sitt/vänta...eller ngt liknande;)....så satte han sig igen!! Inte dåligt när han är väldigt intresserad av och sugen på att jaga efter fåglar...fågelintresse får han gärna ha;)...men jag tycker det har väckt för mkt av egen jaktlust...fast nu verkar det som om han faktiskt kan börja hejda sig även på det området.
Jag provade också att skicka iväg en tennisboll i de höga gräsdungarna...o han fixade det jätte bra....sedan prövade jag även två bollar...o skickade honom på den först kastade...o han sprang ut och hittade den bollen...men sedan var minnet för den sist kastade så gott som borta. Minnesträning är också något som Wilde behöver....så jag lade ut en leksak i början av träningen...sedan fick jag distraherat honom så att han inte sprang och tog den direkt. Efter träningen promenerade vi förbi....o plötsligt såg jag hur han stannade till och det var så tydligt att han plötsligt kom ihåg att jag lagt ut en leksak....o så stack han iväg och hämtade den.
Jag tycker Wilde är inne i en positiv utveckling och det är tydligt att han tycker det är kul när vi tränar!

Äntligen lite bilder

Nu har jag köpt en kortläsare till kameran....den sladden som Wilde tuggat i sig...var svår att få tag på, men det har nu löst sig i alla fall. Så nu kan jag visa några vinterbilder på Wilde och Cosby...jag är väl inte så himla bra på att ta kort...men jag väljer några av de ?"bättre";) ...

En uppdatering....

har skett i Wildes hjärna....kanske låter konstigt...men det blev så tydligt i fredags. När jag kopplar loss Wilde vill jag att han sitter och sedan ber om lov att få springa iväg. Han brukar klara det...men ibland har han glömt sig och rusat iväg. I fredags höll han på att glömma sig...men i samma ögonblick som rumpan lättade från marken...så såg jag hur han hejdade sig och satte sig ner igen och sökte min blick med sin! Om man inte har hund...så kanske man inte ser något särskilt stort i detta...men jag blev överlycklig...han kunde plötsligt bromsa sig själv och komma ihåg att han skulle vänta på ett varsågod!! Detta "nya" medvetande märks även i fler vardagssituationer...fast ibland märks det inte alls;)...som när han ser grannens "tjejer" i trädgården eller om ett löv plötsligt virvlar iväg...då finns inte någon självbehärskning alls...
I lördags var vi så lyckligt lottade att Carola som har två fina och duktiga tjejer från Flatterhaft...o som är duktig på jaktträningen...erbjöd sig att hjälpa mig och Wilde. Tack igen!! Vi hade redan på söndagen glädje av det vi fick till oss och det var riktigt kul att träna apporteringen...särskilt när jag vet vad jag skall tänka på och hur vi skall utföra detta. Carola tog hänsyn till både den utvecklingsnivån som Wilde befinner sig på samt hans personlighet/mognad och tränar på ett mjukt sätt. Nu känns det som vi är på väg någonstans.....förut prövade vi oss mest fram utefter vad som finns att läsa sig till....o det blir inte samma sak.
Nu längtar jag till nästa träningstillfälle när jag och Wilde kan ta en egen runda i skogen. På helgerna går jag separata rundor med killarna...så att de får träna var för sig.
I söndags fick Cosby ett träningspass i ridhuset....han var jätte taggad och sugen på att träna...o ville helst inte ha någon paus under den timmen vi hade att förfoga över...så vi fick tränat på de flesta moment i trean....dock inte vittringsapportering som jag prövar olika träningsmetoder på...det har inte riktigt lossat ännu.